Svante Nilsson Sture

Riksföreståndare, riksråd,.
Född 1460 i Penningby slott. [1]
Död 1512-01-02 i Västerås slott.

Levnadsbeskrivning

Svante Nilsson har av eftervärlden fått tillnamnet Sture, vilket aldrig användes av hans samtid, och både han och hans far var egentligen av ätten Natt och Dag, fast fadern använde Sturenamnet, förmodligen av politiska skäl.

Svante Nilssons tid präglas av eviga strider och förhandlingar med danskarna samt fejder med Ryssland. Svante har också problem med rådet. Oppositionen leds av ärkebiskopen Jakob Ulfsson, som stöds av bland andra Erik Turesson Bielke och Erik Trolle. Problemen kulminerar under Svantes sista år i livet då rådet vill avsätta honom. Svante dör plötsligt, möjligtvis av slaganfall, den 2 januari 1512 i Västerås. Svante blir riksråd år 1481 och utmärker sig sedermera i striderna mot Ryssland.

Svante Nilsson Sture lyckas inte skaffa sig samma plats i historien som sin företrädare, Sten Sture den äldre. Han får under sin levnad inte samma gehör hos allmogen som "gamle herr Sten" och hans regeringstid präglas av krig och bekymmer.

Senare tiders historiker vill beskriva Svante Nilsson som en stor statsman som oförskyllt hamnar i skuggan av sin store föregångare. Till Svantes fördel bör framhållas att han hävdade sig väl mot danskarna, såväl på slagfältet som vid förhandlingsbordet, och att han lyckades hålla dem borta från tronen under sin tid som riksföreståndare.

Svante Nilsson var motståndare till Sten Sture d.ä. Konflikten förvärrades under 1490-talet efter Sten Sture d.ä.s behandling av Svantes far Nils Bosson Sture och gick så långt att han deltog på kung Hans sida vid störtandet av Sten Sture d.ä. År 1501 medverkade han dock i upproret mot kung Hans och understödde motvilligt Sten Sture d.ä. intill dennes död 1503, varefter Svante Nilsson valdes till riksföreståndare.

Sommaren år 1511 krävde många inom riksrådet hans avgång men hänvisning till att han skulle ha försummat försvaret, särskilt med anledning av det danska plundringståget i Västergötland och Småland första halvåret 1511. Svante Nilsson vägrade utan hänsköt frågan till ett ständermöte som skulle sammankallas till Arboga i januari 1512. När den tiden kom var han redan död i ett slaganfall.

* Senast år 1482 riksråd

* Deltog i plundringståget mot Ivangorod 1496

* År 1503 riksföreståndare

* Begravd i Västerås domkyrka

Gift

1. tidigast 1486 med Iliana Erengislasdotter (Gädda), dog 1495

2. 1504 med Mette Ivarsdotter (Dyre)