Magnus Stenbock  

Greve, brigadmajor, överstelöjtnant, kommendant, general m.m..
Född 1665 i Stockholm. [1]
Död 1717-02-23 i Köpenhamn.
Begravd i Uppsala Domkyrka. [2]

Levnadsbeskrivning

Magnus Stenbock, Måns Bock, Måns Lurifax[1], född troligen 12 maj 1665[2], död 23 februari 1717, var en svensk greve och officer. Stenbock ledde Kalmar regemente från 1699 och Dalregementet från 1700 samt utnämndes till generallöjtnant 1704, general 1705. Stenbock var svensk generalguvernör över Skåne, och tvingades vid danskarnas infall i Skåne år 1709 tillsammans med den svenska armén, fly till Sverige. Från sitt läger i Växjö bröt han 1710 in i Skåne och slog den danska armén vid Helsingborg. Detta omtalas i Snoilskys bekanta dikt Stenbocks kurir. Han blev fältmarskalk 1713. Stenbock deltog i slaget vid Narva 1700, slaget vid Kliszów 1702 samt ledde den karolinska armén till seger förutom i slaget vid Helsingborg 1710 även i slaget vid Gadebusch 1712. Han deltog i kapitulationen i Tönningen 6 maj 1713 och blev tillfångatagen samt fängslad på Fredrikshavns kastell vid Köpenhamn. Bitter över att inte ha släppts trots erlagd lösesumma planerade han flykt. Då detta uppdagats sattes han som straff i ett rum där några plankor utgjorde golv över en vattenpöl. Han avled efter mångårigt lidande den 23 februari 1717. Stenbock gifte sig med Eva Magdalena Oxenstierna. Han fick tre barn.

Enligt en gammal propagandamyt, bestod Stenbocks armé till stor del av skåningar, "Måns Bock och hans skånska getapågar". Sanningen är istället den att Stenbocks armé till ytterst liten del utgjordes av skåningar. Antalet skåningar på den danska sidan var betydligt fler.